Det visade sig att du inte alls var den jag trodde du var. När man lärt känna dig på djupet så önskar man att man aldrig lärt känna dig. Som kompis är du säkert jätte bra, men som pojkvän? Njae, inte direkt. Ingen är perfekt, det vet jag.. Men jag trodde du var bättre än så, det gjorde jag faktiskt.

Jag har insett vem du är, och du är en person som jag inte vill ha mitt liv.. inte just nu iallafall, kanske om en vecka, kanske om en månad, kanske om ett år, kanske aldrig, det vet man aldrig, men absolut inte just nu.

Du har tryckt ner mig på botten, och det är tack vare dig som jag är där jag är idag. Jag ska komma upp igen, jag ska klara av att leva ett "normalt" liv igen, kunna åka buss, kunna gå till affären, kunna gå ut och gå, kunna vara med folk. Men för att jag ska ta mig upp, måste du bort. Och jag kommer aldrig låta dig komma så nära igen som du varit. Du är opålitig, elak, skrattretande. Ja, du är faktiskt skrattretande.

Det känns i hjärtat när jag sitter och skriver det här, men jag vet inte vad jag känner. Hat? Avsky? Lugn? Lättnad? Krossad? Jag vet inte faktiskt, men någonting är det.

Sådär ja, då fick jag ur mig det. Absolut ingen som vet vem det handlar om.. Och den som tar åt sig, ja varsegod, tänk på att jag inte sagt att det var till dig, utan du tycker själv att jag borde känna såhär om dig isåfall :)

Jag är en väldigt förlåtande person av mig, och jag kan vara arg i 10 minuter men sen går det över, för det mesta. Men inte den här gången, och jag måste radera dig ur mitt liv, om jag någon gång vill må bra igen.

Jag vet inte varför jag är så ärlig och skriver ut massa saker på bloggen helt plötsligt, om mina känslor och tankar.. Kanske för att jag inser att allt tar slut snart? Inser att jag snart är borta och inte behöver bry mig om konsekvenserna som kommer? Eller, för att jag helt enkelt inte orkar hålla allt inom mig längre, och att jag måste få ut det? Jag vet inte.. Just nu känns det som det första, att jag snart är borta och att jag inte behöver bry mig längre.. ååh jag vet ingenting.. den här texten är inte ihopsammanhängade på något vis alls, ena stunden ska ja ta mig upp, och nästa ska jag försvinna? Förstår ni att det är KAOS i mitt huvud...?

Nej nu har jag inget mer att skriva. Ville bara få ur mig lite.. som vanligt.


Och föresten, till och med DU hade kunnat få något bättre ;) Men hade jag sett ut som dig hade jag nog inte heller varit så kräsen :) Hahah puss på dig du "sötnos" ;)