Enda utvägen...
Hellu!
Kom hem för ett litet tag sen.. Mamma och Tuvisen var hemma när jag kom, va mysigt och träffa Tuva igen, var några dagar sen sist.. Sjukt att man kan sakna sin lillasyster som man ibland tycker är världens jobbigaste, efter bara en dag typ.. -__-
Vad händer idag då? Jag har ingen aning faktiskt, ingenting planerat... Har en hel del jag verkligen, verkligen borde fixa med tanke på allt som hände igår... Men jag har inte ork eller lust till det, och sen vågar jag nog inte riktigt.. Hittade ju ett sätt igen att lösa problemen, även om det är sjukt dumt sätt så funkade det ju, och eftersom folk vägrar hjälpa så får det va så det är tror jag.
Ingen som vet vad som hänt.. Jag vågar inte berätta, fast det är det jag egentligen borde.. Jag vet ju hur fel det är att göra såhär.. Men om det hjälper, varför inte? Jag dör ju inte av det.. och jag tänkte ju inte ta livet av mig, bara dämpa smärtan lite, och om det funka, varför inte göra på det sättet, även om det är fel? Spelar ingen roll vart man vänder sig, alla vuxna bevisar gång på gång hur dumma i huvet dom är, och sviker varenda gång. Man ska helst ha tagit livet av sig för att få hjälp, det är när det är för sent som vuxna fattar hur illa det egentligen är..
Nej, nu ska jag kolla runt på lite bloggar, jämföra deras underbara liv med mitt failade liv, så blir nog allt mycket bättre. HAHA YEAH RIGHT! ;D Nej men .. har inget mer att skriva..
<3