Saknar känslan! <3
Har suttit och läst lite bloggar, och fan vad jag saknar känslan av att vara nykär!! Allt känns så jävla underbart då.. Men har insett att jag inte funkar ihop med människor på det viset, så kär hoppas jag inte att jag blir på väldigt länge!! Awesome känsla som sagt, men när man vet redan från början att det kommer skita sig för att man är som man är, så är det inte värt det.. -__-
Har inte så mycket annat att säga.. Vill bara dra ifrån allt just nu, vill inte va här "hemma" längre.. känns inte rätt att kalla det här ett hem för mig längre, känns inte som jag borde vara här.. Men har inte så mycket annat att välja på just nu..
Nej nu ska jag ta min kaffekopp och gå ut på balkongen och röka, sen ska jag sätta mig och spela angry birds eller vad det heter, det är vad jag gör om dagarna nu för tiden. Lyckat liv? Njae knappast, men så är det när man är dum i huvet som jag och "inte försöker" som min mamma så fint säger.. Att jag inte försöker, och att jag ska dra ifrån hennes lägenhet eftersom jag inte "följer hennes regler" jaa ni, ibland undrar jag vem det är mest fel på, henne eller mig? w/e, vill hon bråka så fine, den här gången är det inte jag som kommer ta första steget att be om ursäkt iaf, det är en sak som är säker!
Eller ah, sitter inte bara och spelar angry birds.. fixar lite med mina naglar också, jävligt nöjd över dom när jag inte använt några mallar eller något ;) hah, funderar dock på att göra något mer på naglarna, känns lite tomt! Men får se.. NU; balkongen! Peace and love my friends <3
SV: Självklart får man ibland klaga och tycka synd om sig själv. Men frågan är hur mycket. Är det okej att gnälla för varje liten sak, eller borde man faktiskt istället tänka; "Nej, jag fick inte som jag ville, men det kunde varit värre. Jag uppskattar det jag har, och kan istället fixa den där saken en annan dag."
Och det jag skrev med att vissa som knappt kommer utanför dörren syftade jag mycket på de som har social fobi och liknande. Många går och tycker synd om sig själva hela dagarna, men tar inte vara på det de har, därför borde folk sluta klaga så mycket och istället se vad de faktiskt har, så blir även livet en smula enklare :)
SV: Jag vet vad du menar. Jag har samma sak när det gäller skolor. Jag blir svimfärdig av att sätta en fot i en skola. Det är inte bara att gå dit, eller att gå ut, för det psykiska tar över. Man blir inte bara svag psykiskt utan också fysiskt. Man kan få huvudvärk, illamående och mycket mer, så det litar verkligen på en. Och ju längre tid det går, desto värre blir det, i och med att du stänger in dig från omvärlden.
Men går du i terapi eller något?
