vad gör man när man är tom på ord.. tom på tårar.. tom i hela kroppen? har ingen att prata med, ingen som förstår, ingen som lyssnar.. finns inget som kan hjälpa mig ur detta..

En klok person sa en gång "det funkar inte och ha ett förhållande med en sån som dig" du hade så jävla rätt! Hur skulle någon kunna funka ihop med mig? Jag funkar inte ens själv..

folk säger att jag behöver hjälp, och visst jag håller med, jag behöver hjälp, men så mycket hjälp som jag behöver finns det inte. Finns ingen som kan hjälpa mig igenom det här, jag kan inte ta mig igenom det här, det är som en hundra meter hög stenmur.. för hård att krossa, och för hög att klättra över..

även om jag hade fått hjälp, hade jag tagit emot den? Nej jag tror inte det.. För jag klarar inte av att prata om mina problem, finns så mycket som är förstört i mitt liv, hela jag är förstörd.. och det finns inget som kan hjälpa mig..


har aldrig i hela mitt liv känt mig såhär ensam..

hur kunde det bli såhär? hur kunde jag bli såhär? vad hände med mig? vart trampade jag snett? vart tog jag steget i fel riktning? vart tog hon vägen, hon jag var förut? när förlorade jag mig själv? vem är jag nu? vart fan är den Line som tog sig igenom sexuella övergrepp, abort och en förlorad pappa? Vart fan tog hon vägen? Eller var det spriten som tog mig igenom det? Gjorde jag som min far och tog till flaskan istället för att lösa problemen? Vart tog hon vägen, hon som inte ville käka piller för att må bra? Vart tog hon vägen, hon som inte ville ta till alla hjälpmedel hon kom åt för att må bra? Vart fan tog den tjejen vägen, som klarade sig hyffsat bra ändå? Jag saknar henne, och jag hoppas för min, och för min familjs skull att hon kommer tillbaka... innan det är för sent!